Dags att säga adjö?

Om du tänker dig att du går på en vacker stig. Det är en härlig sommardag och du njuter där du går. Med hela din kropp känner du att det är här du ska vara för du vet att du går på DIN stig, på din livsväg.

 

Om du nu mjukt och försiktigt vänder dig om för att se vad som finns längre bak på stigen, så ser du det du just nu lämnat bakom dig.

 

Det kan vara en känsla, en idé, en person eller grupp av människor, ett jobb, en utbildning… Du känner djupt inom dig att det faktum att du går vidare är helt naturligt och alldeles rätt och riktigt.

 

Du tänker en tacksamhetens tanke och skickar från djupet av ditt hjärta kärlek till det du lämnar, med vetskap om att oavsett vad som hänt, om du upplevt det lustfyllt eller utmanade så har det hjälpt dig vidare på din väg – och för det är du djupt tacksam.

 

Du vinkar och sätter sedan handen över hjärtat för att tydligt visa hur mycket tiden ni spenderat ihop har betytt. Med en slängkyss blåser du sedan iväg de band du har kvar, och vänder dig mjuk och fint om för att fortsätta på din väg framåt.

 

Du kan nu antingen känna att du fortsätter framåt med lätta steg, känna att du går men att du inte kommer någon vart, eller uppleva att du sugs tillbaka till det du just upplevt dig lämna.

 

Om du upplever att du står still eller dras tillbaka säger du till dig själv att det är helt okej, och att du har den tid som behövs för att fullständigt släppa taget. Du är oavsett på din livsväg och där sker helandet i den takt som det ska. Du är trygg. Du kan lugnt se över de band som håller dig fast och kärleksfullt invänta det helande som ska ske. Du kan lita på processen.

 

AFFIRMATION: Jag väntar nyfiket på att nya dörrar ska öppnas, medan jag kärleksfullt stänger de gamla.

.