Journaler

Att skriva dagbok är i allra högsta grad ett sätt att skapa sig ett inre rum. Det händer mycket med oss när vi skriver. Tankar som vi tycker upptar hela vårt liv kan ibland rymmas på ett par sidor. Andra tankar ger vi oss möjlighet att gå på djupet med genom att bara låta pennan flöda.

Att föra journal över sitt andliga arbete är oerhört stimulerande. Du kan ha den bredvid dig när du mediterar för att efteråt ta upp den och skriva ner vad du upplevt. Vi tror att vi kommer ihåg men upplevelserna rinner oftast som sand mellan fingrarna. Effekten blir djupare om vi tränar oss att komma ihåg eftersom upplevelserna är något vi kan fortsätta att arbeta med.

Tolkning av en kortläggning eller funderingar kring en bok som precis lästs eller samtal som förts är utmärkt att sätta på pränt. Journalen blir ett dokument över utvecklingen och det kan vara mycket givande att gå tillbaka och titta i gamla böcker. Förändringen blir tydlig, man ser hur mycket som faktiskt har hänt. Andlig utveckling är som mycket annat en tyst kunskap. Det betyder att den smyger sig in utan dunder och brak. En del händelser kan visserligen vara så speciella att man mycket tydligt upplever att man inte längre är densamma. För det mesta sker dock förändringen i det tysta och då kan det vara fint att gå tillbaka och se hur mycket som faktiskt har skett.

Eftersom lärande sker i en spiralliknande rörelse kan lärdomar och insikter från ett tillfälle komma tillbaka ur ett annat perspektiv, bra mycket senare. Då kan det vara fint att slå i en gammal journal för att förstå mer.

Ytterligare en anledning till att föra dagbok är att man i perioder kan behöva påminnas om att livet ÄR magiskt. Då kan det vara bra att läsa om allt magiskt vi faktiskt har varit med om.